Att testa, att våga, att utmana?
Ja men varför inte. Åren går, tiden räcker sällan till. Nyhetens behag försvinner. Inte lika roligt? Varför? Varför inte?
Ibland är det ju skönt att skriva av sig. För min egen skull.
Det var oerhört underhållande att läsa gamla blogginlägg. Jag både skrattade och grät. Inser att tiden går ofattbart fort.
Nu är det vinter, på väg mot vår. Vi står mitt i en pandemi. Mitt i. Det skulle jag helst inte vilja skriva nu. Jag önskar att jag kunde skrivit att vi har precis tagit oss igenom en pandemi som styrt vårt liv i ett års tid. Där är vi inte än. Tyvärr.
Jag ska ta mig tillbaka i tiden vid tillfälle - och berätta om det här året. Året som gått till historien. Året där vi hade så mycket planer som fick pausas. Året där vi inte fick gå på gym, året då vi inte fick resa, gymnasieelever hade mestadels distansundervisning. Smittan spred sig som en löpeld och det verkade som det kom från en matmarknad i Kina. Kan det ens vara på riktigt. Vi får inte ses mer än 8 personer. På restaurang får man sitta 4 personer vid samma bord. Efter kl 20 får de inte servera alkohol. Inga konserter, inga sammankomster inga matcher, inte träna inomhus, högstadiet har distansundervisning. Ja listan går att göras lång.
Jag trodde det skulle ljusna. I skrivande stund kom hårdare restriktioner i Västra Götaland. Det är lite obehagligt.
Nu ska jag tvätta händerna i 20 sekunder och sprita dem, för att sedan förbereda hamburgare till min son och hans tre vänner. För 4 personer får man vara. Om man är frisk och håller avstånd.
Önskar dig en fin kväll.
På återhörande. Tror jag! =)
/Mariah
Kommentarer
Skicka en kommentar