Så äntligen var fredagen här! Jag har fått gjort nästan allt på min To-Do-List. Fredagskaffe med barnens mormor på morgonen, träningspass när lillstrumpan vilade, lek och fikabesök, och fredagsmys i soffan med barnen. Min vision var att åka och handla lite kläder. Både till mig och barnen, men det blir söndagens kall.
Nu ligger lillasyster uppe och sjunger så fint i sin säng innan hon snart kommer somna. Storebror tittar på Rorri racerbil, och jag ska snart göra honom sällskap. han är helt slut efter att ha lekt gärnet med sin goa kompis idag!
Min käre make är på kräftskiva med jobbet, så nu ska jag och storebror mysa själva i soffan.
Tiden går så fort. Så onödigt fort ibland. Det är ju inte länge sedan min stora kille va en liten kille. Han är så duktigt, och har blivit stor så fort. Nappen är borta sedan länge. Det var inget snack. Den skulle han lämna till kaninen på Liseberg, och så blev det. Blöjan är ju ett minne blott sen i januari!! 2 år och tre månader. Jag är så förvånad över hur snabbt det gick. Nu är den också i stort sett borta på natten också. Han tar hand om sin lillasyster, för det mesta, och han tar hand om oss. Kramas vi vill han vara med, sitter vi i soffan vill han sitta emellan, håller vi handen, vill han också hålla oss båda i handen. Med VI menar jag så klart min käre make och jag =)
Han är ödmjuk och snäll vår stora kille. Han visar tydligt när han uppskattar något och har inte svårt för att tala om hur mycket han älskar oss. En vanlig mening som ofta kommer ur hans söta lilla mun är " Å vad jag tycker du är mysig mamma/pappa/lillasyster" Och så får man en sådan där varm och go kram, som gör att tårarna nästan hopas bakom ögonlocken. Han är så förståndig, han har sådan koll. uträknande och smart visar han sig ofta vara. Finurlig och fingerfärdig och glad. Nästan jämt glad.
Just nu är han inne i en liten jobbig fas i sitt liv. En blandning av trots, (tror vi) och medvetenhet. Han förstår mycket väl allt vi pratar om. Han vill aldrig vara ensam. Det tycker han är jättejobbigt. "Men, då blir jag ju själv här nere" Är en vanlig kommentar när jag bara ska gå upp och lägga lillasyster. Vilket tar en minut. Vi jobbar på detta. På alla sätt och vis. Visst det är påfrestande många gånger, för oss. Men allra värst så klart för honom. Vi gör allt, och snart har han gått igenom denna fasen, och kommer ur den starkare och tryggare i sig själv.
Jag gör allt för mina barn. jag älskar dem och min man över allt annat. De är underbara. De är bäst. Mitt liv är min familj.
Kommentarer
Skicka en kommentar