HallelujahMoment!

Fredag igen. Tiden går så fort. Igår var jag hos läkaren. Har inte mått så bra i ett par dagar. Visade sig inte vara några fel med mig, förutom att jag har ett tydligt blodtrycksfall. Inte så bra. Inget finns att göra åt det heller. Kombination med viktnedgång, förkylning och ingen motion på några veckor nu. Tack till er som frågade hur det gick och hur det är. Ni är underbara!

Idag är första riktiga dagen för storebror på förskolan. 9-14 är tiden. Jag och lillasyster har varit på Öppna Förskolan i Vara. Hon har pärlat sitt förta armband med hjärt-pärlor ! Så fint! Nu sussar hon gott efter ett mastigt mellanmål med de andra barnen. Vi sjöng, lekte och hoppade bland kuddarna. Trevlig sällskap hade vi också, som vanligt =) Det är GULD värt!!

Jag är inne i en väldigt "funderarfas" i mitt liv tror jag. För ovanlighetens skull?! =)
Vad är värt att lägga energi på och inte? Hur ska jag ställa mig till olika situationer? Jag har kommit fram till mycket svar. Bra svar. Min energi ska inte slösas i onödan, det finns ju alldeles för mycket gott att lägga den på.

Igår var vi på vårt allra första föräldramöte. Vilken AHA-upplevelse, och om jag får uttrycka mig så, ett riktigt Hallelujahmoment! jag älskar förskolan där vi har storebror! Jag älskar att lillasyster ska få ÄRAN att börja på samma ställe. Vilka underbara pedagoger. Människor. Vilken harmoni. Samspel. Ödmjukhet. Kamratskap och KÄRLEK! Det här trodde jag inte fanns idag.
Missnöje barnen sinsemellan existerar inte. Det går aldrig så lång. Pedagogerna ligger steget före. Ett 'bråk' mellan barn har inte upplevts på år. Inte ens de allra minsta bits, haha!
Det är med stolthet och trygghet vi överlämnar våra barn i deras händer. Jag oroar mig inte det minsta.

När vi kom igår var det mysbelysning, tända ljus och välkomstdrink i temat VATTEN, som barnen just nu jobbar med. Ost och kex och vindruvor och goda smörgåsar med diverse pålägg dukades upp. Vi småpratade med de andra mammorna och papporna och med fröknarna. Utskrivna foton på barnen vandrade runt och vissa fick tas med hem. För att de vill påvisa på bild, att de har det fantastiskt bra. De har TID. Varje barn får sin tid.

Ett tillfälle som en fröken delade med sig av var detta:

'I det mysiga kuddrummet var det för ett tag sedan ett barn som gjorde sig illa. Ett annat barn var på plats före fröken. Klappade barnet som var ledset, och ställde sig med armarna runt henne och de höll om varandra. Ett annat bra såg detta, kom dit och ville också trösta. Tillslut stod nästa alla dagens barn, och kramades i en enda stor kram för att trösta hon som var ledsen'

UNDERBART.
Som en förälder sa "När jag talar om att mina barn går i Önum, blir jag några meter längre" =)
Det blir jag också!

kram på er
/M

Kommentarer