Ledsen...

Nu börjar Alice förstå vad som väntar på morgonen. Hon är ledsen, vill inte att jag ska åka. Jag vill inte åka, men måste ju.
Ingen som varit med om ett gråtande barn vid lämningen kan förstå. Förstå hur ledsen som förälder man blir för man vill inget annat att ens egna barn ska vara lugn och trygg och inte ledsen. Jag vet att det går över och att hon efter en liten stund känner sig tryggare, men det gör det ändå inte lättare vid själva lämningen.
Att vinka men tårarna brännande i ögonen och snabbt vända och gå därifrån, är det jobbigaste jag gjort. William är en fena. Han tar hand om henne och hjälper till att trösta och leker. Han är stor. Samtidigt vill jag inte att han ska känna press. Att han måste ta hand om henne och hjälpa henne hela tiden. Han är en egen individ. men han är trygg på förskolan nu. Han ska hjälpa Alice att känna sig lika trygg. Jag vet att det blir så snart. Men vägen dit är HEMSK!

Samtidigt har jag själv tänkt det sista på, med vem känner jag mig trygg. Jag är ledsen för vänner som aldrig frågar och undrar hur det är, hur det går och som rent av är totalt kassa på att höra av sig. Jag försöker, men kommer sluta med det. Jag känner mig ganska så bortvald många gånger, men den känslan kommer jag jobba på. Den ska bort. Jag har alltid försökt att leva efter filosofin 'Behandla andra så som du själv vill bli behandlad' Men jag kommer tillvara ta ordspråket 'Smaka på din egen medicin'. Varför överösa och väldigt sällan få tillbaka ?! Nej, det är inte något för mig. Inte längre. Tur att jag har förmånen med många vänner i mitt liv.

Nu ska jag slipa skostället. I eftermiddag kommer en fantastisk vän hit, som jag längtat efter att se! Då ska vi leka och fika och prata. Vi har mycket att prata om.

Tänk på att ge minst lika mycket som du tar. Det är väl ändå inte så svårt att höra av sig på ett sms? Ett telefonsamtal ? Vad som helst. En liten gest kan vara värd otroligt mycket. Tro mig, jag vet. Vill du bli behandlad då som du behandlar dina ?! Fundera på det !
/Mariah

Kommentarer

  1. Fy vad bra skrivet Mariah. Va som om jag själv skrivet det där. // Johanna Skarp

    SvaraRadera
  2. Även om "vänner" inte hör av sig så betyder de inte att dom inte tänker på dig....Du är en underbar person med hjärtat på rätt ställe. Du är en rolig och varm själ. Låt ingen säga något annat.
    Kram från HB och LJ.

    SvaraRadera
  3. Känner igen det där! Jag är inte jättebra på att höra av mig per tfn men sms och så brukar jag få till.. men vissa svarar aldrig, ringer aldrig, frågar aldrig hur det är eller vet ens vad jag gör. Har en vän som jag vet att hon vet om att jag är gravid, men hon har inte ens hört av sig och nämnt det.. jättekonstigt.. men vissa är väl inte så bra kompisar som man trott helt enkelt, och som sagt- det är ju tur att man har så många andra underbara vänner!
    Ha en fin helg! Förstår att det känns jobbigt att lämna Alice, eller inte helt, för jag har ju inte varit där själv, men jag kan tänka mig!
    Kram /Anna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar